Min lilla flicka
Det känns så himla skönt, jag börjar komma på fötter igen men fan livet är svårt!
Min lilla flicka börjar bli så stor nu att vill springa ut och leka med grannbarnen... JAG HAR INGEN KOLL!
Så nu vill det till att jag har lärt henne rätt och fel och att hon vågar säga ifrån.
Igårkväll när Joel sov och Jocke var på basket så körde jag lite lätt "snacket" om att man inte ska äta något som någon okänd bjuder på eller följa med för att man ska få något gott. Och att hon alltid måste komma hem till mig och säga till om det är något... Jag vill säga så mycket till henne om olika situationer men jag tror att allt bara blir rörigt för henne och tappar öronen tillslut. Men vad är mest relevant?
Jag undrar alltid om jag gör rätt, är jag för hård? är jag för otydlig? Men jag börjar också förstå att alla har det såhär. Det mest värdefulla vi har är våra egna barn. Självklart vill vi göra rätt! Men vad är rätt. Gah... ajja jag tror att jag måste gå på vad som känns bäst i magen. Hur vi än gör så finns det ingen manual som kommer med varje unge.
Även om vi gör allt rätt, vi försöker så gott vi kan att lära våra barn att göra rätt val så kan vi aldrig skydda dem från samhället och alla andra.
Jag litar på min dotter, men jag litar inte på någon annan därute.
en krage...
Om vi ska komma någon vart här i livet så är det bara vi själva som kan ta oss dit.
Men hur jäkla enkelt är det att ta sig i kragen. Många har planer, tankar och visioner om livet men alla kommer inte dit, dem finner inte kraft eller kunskap att komma dit.
Men vi har allt idag, man måste bara ta tillvara på alla tillgångar som faktiskt finns!
Om man har en idé så måste man ju börja någonstans, och information är det första.
Oavsett vad man vill förändra eller åstakomma så krävs kunskap.
Öppna datorn och gå ut på nätet. Läs på om ditt mål. Utan kunskap kommer vi ingenstans.
Och jag vet inte om jag har damp eller något liknande men jag måste alltid ha ett projekt eller göra något för att undvika att kommer ner i djupa svackor.
Jag tror så innerligt på att vi själva bestämmer över hur vi ska se på livet och alla möjligheter.
Men jag har insett att det är ju för fasen bara jag som kan påverka mina tankar, mitt beteende och framför allt mina prioriteringar. En handling börjar med den tanke, och en inställning till tanken avgör hur vi uträttar handlingen, eller om vi ens uträttar nåt.
Jag blir ledsen, förtvivlad och arg när jag ser unga som gamla som har gett upp.
Jag tror inte på någon gud eller övre makt, jag tror helt krasst att när man dör så är man död.
Så vad är då egentligen meningen med livet?
Jag har inget bra svar på den frågan men jag vill gärna tro att det är vi själva som har den störta meningen här i livet. Vad vi gör med vår tid.
Jag lider själv av ångest och för att ens kunna andas så måste jag peppa mig själv dagligen för att komma på fötter och se min mening.
Jag ansvara själv för vad jag vill få ut av dagen och vad som blir av min tid.
Men för att komma på banan igen så krävs såklart inspiration, men samma sak där, ingen sätter en person i knät på en och säger "här är din inspirationskälla!"
Man måste hitta den själv.
Jag har alltid känt mig vilse, inte bara vilse i mig själv utan vilse i hela världen.
Men vart efter åren går, efter att jag fått mina barn, efter att jag gjort fel val med bla. jobb och utbildningar tidigare i livet, så börjar jag känna att det är mitt eget ansvar att finna en trygghet, och den måste finnas i mig själv. Vem är jag, hur är jag, och vad vill jag.
Jag är mitt i livet, och jag har ovilligt fått inse att man aldrig blir fullärd.
Men jag har insett att det är ju för fasen bara jag som kan påverka mina tankar, mitt beteende och framför allt mina prioriteringar. En handling börjar med den tanke, och en inställning till tanken avgör hur vi uträttar handlingen, eller om vi ens uträttar nåt.
Därför är inställning och tanke det viktigaste. anser jag.
Och fullt möjligt att påverka, tror jag. Bara man vill.
past is practice
Livets efterrätt
Det var den vackraste förklaringen på barnbarn som jag någonsin har hört.
För mig gick den rakt in i hjärtat när den stod som en kommentar under en bild på min dotter och min pappa tillsammans. Tänk så skört livet är. Tänk hur snabbt livet går. Tänk att livet varar sån kort stund av allt det oändliga som finns. Skitjobbigt med ångest vill jag lova.
Facit
Jag har alltid trott att när man blir vuxen, så blir livet lätt. Man vet allt, Man kan allt, Man vet vad man ska göra när man kommer i olika situationer. Jag får nog nu som 25årig 2barnsmor inse att jag kommer få traggla med tankar, känslor och val livet ut..?
Det finns alltså inget facit?
Svennebanan
Bara för att
Smile
♥
Joelina
Med systers klackskor, väskan packad med mobil, napp och snutte så är Joel redo att klacka omkring i lägenheten... Kl 6.15 på morgonen...
♥
Sista veckan
Hur lyckligt lottad är jag som får plugga på arbetstid? Sjuktlottad!
Nu ska jag bara fixa skolan också, lättare sagt än gjort!
Sista veckan nu och det ser ju ljusare ut på Administrationen än det gör på Företagsekonomin.. Undrar varför.
Och varför ger man sig in i ekonomi när man inte ens kan räkna... Fler bra frågor?
♥
Imsevimse
Jag älskar att se dem leka tillsammans, samma lek. Och vilken storasyster Joel har... Världens bästa tjej!
När Micha var borta och lekte med kusinerna ett par timmar så gick Joel omkring och ropade "Mi haaa, Mi haaa". Micha alltså ♥
Mamma och Joel tid
Joel vill gärna gå, men tillslut så blir han trött, grinig och hungrig, kolla in läppen på första bilden. Han är så sur att läppen hamnar i solen ♥
»Namn: [Fyll i ditt namn]
